I Stockholms stad har det länge rått enighet kring målen för bostadsbyggandet mellan blocken, vilket innebär 7 000 nya bostäder om året de närmaste tio åren. Men under den här mandatperioden har bostadsbyggandet i Stockholms stad havererat. 2025 blev det mindre än en tredjedel, omkring 2 500.
2026 är valår. I Stockholms stad är bostadsfrågan viktig för väljarna. Att oppostionen i stadshuset ställer majoriteten till svars för misslyckandet borde vara givet. Men Christofer Fjellner, gruppledare för Moderaterna som är det största oppositionspartiet, har gått ut med att de vill skrota bostadsmålet och bygga färre bostäder.
Han följer de sina partikamrater från förorterna Lidingö och Danderyd i spåren. De har tydligt deklarerat att de minsann inte tänker bygga några bostäder, och framförallt inga flerbostadshus, eller ”miljonprogram” som de säger.
Att moderater på Lidingö och i Danderyd inte vill bygga bostäder har sina skäl. Av hushållen i Danderyd är 66% villaägare, på Lidingö 47%. Hushållen i Danderyd har landets högst inkomster, Lidingö ligger på plats femton. Släppa in kreti och pleti över kommungränsen är inte populärt. När Moderaterna, som nästan alltid styr i dessa kommuner, vill bygga bostäder tappar de röster till partier som lovar stoppa dem. Så länge ingen tvingar dem att leva upp till lagen om bostadsförsörjning är det enklaste att säga nej till allt byggande.
Så är det inte i Stockholms stad. Här bor bara 14% av hushållen i villor och radhus. Fyra femtedelar bor i flerbostadshus, varav en tredjedel i hyresrätt. Hushållens inkomster är lägre, men invånarna desto fler. Av alla i Sverige bor en tiondel i Stockholms stad. Det är också här bostadsbristen är störst.
Att försöka driva samma politik i Stockholms stad som i de välbärgade villaförorterna verkar med andra ord inte så begåvat. Inte heller är det en smart politik i regionen. Det är inte Danderyds eller Lidingös näringsliv som skapar den ekonomiska tillväxt som gör villaägarna rika. Lidingö har inte mycket till näringsliv överhuvudtaget. Danderyd har visserligen en stor arbetsplats, Danderyds sjukhus, men näringsliv och arbetsplatser finns på annat håll. Stockholms stad, Solna, Södertälje och Huddinge står tillsammans för sjuttio procent av alla arbetsplatser i länet.
Bostadsbristen gör att invånarna flyttar från länet. vilket hotar den ekonomiska utvecklingen. De senaste fyra åren har länet tappat 20 000 invånare genom utflyttning till andra län. De tar sin köpkraft och sina skattepengar någon annan stans. Arbetskraft saknas och antalet sökande till våra lärosäten minskar.
Att hindra Stockholm från att växa gör hela StorStockholm fattigare, även de som bor i välbärgade villaförorter. Och att tvinga väljare att flytta till andra län belönas knappast med fler mandat i stadshuset. Snarare garanterar det en fortsatt rödgrön majoritet. Frågan är om den kommer att lyckas bättre med bostadsbyggandet nästa mandatperiod om de får förnyat förtoende i höst.
21 juli 1937 ansökte byggmästaren Olof Kilgren om bygglov för ett bostadshus på Södermalm i Stockholm. Det beviljades. 1939 kunde huset, Bondegatan 28, slutbesiktigas. Det ligger där än idag.
Det ser inte så märkvärdigt ut. Ganska alldaglig funkis med drag av kvardröjande klassicism ritat av arkitekten Gustav Laurelius. Men på ett sätt är det speciellt. Enligt Henrik Nerlund, som forskar i saken, är det ett av de sista husen som byggdes enligt Lindhagenplanen.
Lindhagenplanen var egentligen tre stadsplaner. En för Norrmalm, en för Kungsholmen och en för Söder. De togs fram i slutet av 1870-talet med justitierådet Albert Lindhagen som pådrivande kraft. Planen för Södermalm fastställdes av Kungl. Majt. 13 april 1880, 57 år innan huset på Bondegatan fick bygglov.
Arbetet med att ta fram nya stadsplaner som skulle ersätta Lindhagenplanen pågick dock. Mindre än ett halvår efter att bygglovet beviljats faställdes ny stadsplan för kvarteret. Den gäller fortfarande för större delen av kvarteret.
På trettiotalet fanns alltså tomter med färdig stadsplan som staden sålde till den som ville bygga bostäder. Så är det inte i dagens Stockholm. Sedan länge kräver varje nytt projekt en ny detaljplan, som det numera heter. Innan byggherren kan söka bygglov måste den tas fram, gå på samråd, granskas och antas innan den vinner laga kraft. Ofta överklagas den dessutom. Vår erfarenhet är att det tar omkring tio år från ansökan om mark till färdigt hus. Om byggtakten är låg är det inte så konstigt.
Går vi över kommungränsen till Järfälla hittar vi ett annat sätt att planlägga. I Barkarbystaden har Järfälla kommun tagit fram stora detaljplaner för tusentals bostäder, utan inblandning av byggherrar. Den som vill bygga kan få markanvisning av kommunen kan direkt börja arbeta med att ta fram bygglovsansökan. Från kontakt med kommunen till bygglov kan det ta ett drygt år. Iallfall när vi varit med.
Just nu byggs dock inte så mycket i Barkarbystaden. Kommunen vill ha bostadsrätter, och köpare beredda att betala tillräckligt för att göra det till en bra affär lyser med sin frånvaro. Men Lindhagenplanen byggdes inte heller i ett nafs. Den räckte i 57 år.
Kommer Barkarbystaden att ta 57 år att bygga? Kanske, om Järfälla kommun insisterar på bostadsrätter, snabbare, om de går med på hyresrätter. Men just det är poängen: det kommer att finnas tomter att bygga bostäder på under många år framöver. Finns det hugade byggherrar finns det mark i Barkarbystaden, och precis som med Lindhagenplanen är det som krävs – förutom kapital att bygga för, förstås – bara ett avtal med kommunen och ett beviljat bygglov. Vi kan kalla det planberedskap.
Men, säger ni, vi har hört att det finns massor med klara detaljplaner i Stockholms stad som inte är bebyggda! Det är väl samma sak här?
Problemet är att detaljplaner i Stockholm, tack vare sättet de tas fram, blir skräddarsydda för ett visst hus ritat av en viss arkitekt åt just den byggherre som bekostat planarbetet. Om denne inte vill eller kan börja bygga när planen är klar är det svårt att hitta någon annan som vill bygga exakt samma hus. Och den som betalat planarbetet, vill den att någon annan bygger huset?
För att planberedskap skall fungera måste planer vara allmängiltiga. Olika byggherrar måste kunna bygga olika sorters hus på samma tomt. Annars är det inte planberedskap. Då är det något annat.
Demografi var ordet på allas läppar under Stockholm Business Arena i mitten av september. Trots det var seminariet som faktiskt handlade om demografi glest besökt och hölls i ett litet rum längst in i det labyrintiska kongresscentret bakom Stockholms central.
Vi som var där belönades dock med ett av evenemangets intressantaste panelsamtal. Lena Lundkvist från Statistiska Centralbyrån och Adam Tercha från Newsec som forskat i demografi modererades av Arvid Lindqvist, analyschef på Catella.
De var eniga i sin bedömning: om nuvarande trend håller i sig kommer antalet invånare i Sverige att plana ut inom tio år, och minska inom tjugo. Sverige har visserligen bland de högsta födelsetalen i EU, men det säger inte så mycket. Födelsetalen i hela Europa ligger långt under den nivå där befolkningen växer av sig självt. Invandring är förutsättningen för att befolkningen i Europa inte skall minska. Vilka problem det skulle föra med sig kan rätt många kommuner i Sverige med krympande befolkning vittna om.
Sveriges välstånd bygger inte bara på invandringen från Finland, Jugoslavien, Grekland, Turkiet och andra länder under rekordårens brist på arbetskraft. Vårt välstånd bygger fortfarande på invandring. Trots det har alla de stora partierna tillägnat sig Sverigedemokraternas uppenbart felaktiga inställning i frågan.
Invandringen är alltså inte ett problem. Den är en förutsättning för fortsatt välstånd. Men det är inte hela sanningen. Om de kvinnor som invandrar och deras döttrar föder lika få barn som de infödda kvartstår ju problemet.
Så vad gör vi? Panelen var enig om att avgörande faktorer är bostäder och arbete. Innan man skaffar barn vill man ha en bostad, och ett arbete.
Mot den bakgrunden framstår Sveriges nuvarande politik som synnerligen självdestruktiv. Målet att ha Europa lägsta invandring, en bostadspolitik som fortsatt lyser med sin frånvaro, och den begränsning av bidrag til familjer med många barn som regeringen presenterades samma vecka som seminariet är inte bara ett misstag, det är att sikta med ett grovkalibrigt vapen mot den egna foten och trycka av.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
