Våren 2016 fick vi i uppdrag av Uppsala kommun att ta fram ett program för en typ av bostäder som skulle kunna tillgodose behovet av bostäder för flyktingar som fått uppehållstillstånd. Bostäderna skall vara ett boende för en begränsad tid, varefter dessa hushåll skall slussas ut på den ordinarie bostadsmarknaden.
Enligt avtal med staten skulle kommunen under 2016 ordna boende för 616 asylsökande som beviljats uppehållstillstånd och 23 ensamkommande flyktingbarn som under året fyllde 21. Uppsala räknar med att behovet, liksom hushållsammansättningen, under de kommande åren kommer att vara i stort sett konstant.
Samtliga ensamkommande och omkring hälften av övriga bor i hushåll med en person. Behovet för dessa är alltså cirka 330 bostäder. De övriga drygt 300 asylsökande motsvarar bara 15% av behovet av bostäder eftersom varje hushåll består av flera personer.
Fler bostäder i varje enhet skulle naturligtvis göra det lättare för kommunen att uppnå målet om det totala antalet bostäder. För att tillgodose behovet på ett acceptabelt sätt måste dock antalet bostäder i varje enhet begränsas. Erfarenhet visar att fler än 40 hushåll på samma plats, med hänsyn till integration och andra sociala faktorer, är för mycket.
För att underlätta integrationen är det dessutom önskvärt att de hushåll som beviljats uppehållstillstånd blandas med andra typer av hushåll. En fjärdedel andra hushåll skulle kunna vara lagom. Ur integrationsperspektiv är det naturligtvis en fördel om dessa är så väl integrerade som möjligt i det svenska samhället, och gärna med barn.
En bra hushållssammansättningen är dock inte det enda som krävs för en åstadkomma en väl fungerande socialmiljö. Viktigt är också att undvika korridorlösningar med stora gemensamma ytor som kan bli otrygga och ställa höga krav på social kontroll eller till och med övervakning.
Det finns inget behov av utrymmen för personal som tillhandahåller stödtjänster till de som nyligen fått uppehållstillstånd i anslutning till bostäderna. En sammansättning av hushåll som kräver den typen av stöd bör undvikas.
Detta innebär att det som behövs inte skiljer sig särskilt mycket från ett vanligt hyreshus med små lägenheter. Enda skillnaden är egentligen att behovet av parkering för hushåll som nyligen fått uppehållstillstånd är minimalt. Den parkering som eventuellt behövs kan ordnas på gatumark.
Vårt förslag
Arbetet med programmet fick oss att fundera vidare kring hur hus skulle för denna grupp skulle kunna vara planerade. Vår idé är ett hus som varken innehåller långa korridorer eller nödvändigtvis är särskilt högt. Genom att upp till åtta mindre lägenheter grupperas runt ett trapphus kan ett hus med 36 lägenheter bara vara fem våningar högt. Detta, tillsammans med planmåtten på huset, gör att det passar väl in i Uppsalas kvartersbebyggelse, med en tydlig gatusida och gårdssida. För att kunna byggas i tät kvartersbebyggelse måste huset också kunna byggas samman med grannhusen på båda sidor.
Lägenheterna samlas runt ett trapphus av begränsad storlek. De som ligger mot gatan har hälften av boningsrummen åt tyst sida för att uppfylla gränsvärdena för trafikljud. Mot gården har huset en flygel som innehåller fyra mindre lägenheter i de lägre våningarna och två större lägenheter i de övre planen för att få en gynnsam hushållsammansättning.
Vi har också tagit fram ett förslag på ett hörnhus som innehåller tre lägenheter per plan. Om dessa hustyper kombineras, kan fler hus sättas samman med en kvartersbebyggelse där lägenheter för andra typer av hyresgäster, till exempel studenter, skapar en väl fungerande social miljö.
