Nästan alla områden polisen pekat ut som särskilt utsatta områden är storskaliga bostadsområden byggda mellan 1965 och 1975. Det är ingen slump. Den modernistiska stadsbyggnadsdoktrinen strävade efter att skilja olika områden från varandra med obebyggd mark.

Vill vi ha integration måste vi ändra på det. Här är ett projekt vi gjort som visar hur det kan göras.

Rinkeby ligger skilt från övriga Stockholm. På ena sidan av en motorväg, på övriga tre av en matargata utan trottoarer på en hög vägbank. Att korsa den kräver att du gå under den genom en gångtunnel. På andra sidan ligger en bred obebyggd zon som skiljer flerbostadshusen i Rinkeby från villorna i Bromsten som ligger dolda bakom en trädridå. Ett mer effektivt sätt att skilja de som bor i Rinkeby från de som bor i Bromsten är svårt att tänka sig på den här sidan stängsel och taggtråd.

Men det stadsbyggandet skilt åt kan stadsbyggandet förena. I detta projekt för Rinkebydalen har vi undersökt hur de boende i Rinkeby och Bromsten kan mötas utan gångtunnlar och skogspromenader.

Matargatans vägbank och gångtunnlarna tas bort och blir en gata med nya flerbostadshus. Från den fortsätter mindre gator med radhus och villor in i villaområdet.

Den fotbollsplan och de kolonilotter som finns i den obebyggda zonen ligger kvar.

Det är säkert inte alla som tycker att det är en bra idé de boende i Bromsten och de som bor i Rinkeby skall mötas. Men de som inte tycker det är emot integration och för segregation.

Förslaget låg till grund för ett planprogram som staden lade fram i maj 2018. Efter förra valet beslöt dock de nya majoriteten i stadsbyggnadsnämnden att det inte skulle bli några nya samband mellan Bromsten och Rinkeby. Spridningskorridorer och gröna kilar vägde tyngre än integration.