Uncategorized

Just nu, när färre människor än vanligt rör sig i stadens offentliga rum, är det lätt att drabbas av den speciella känsla som infinner sig på folktomma platser mitt i tätbebyggda områden.

Kanske är det rädslan för ödslighet som gör att dagens torg så ofta begåvas med ett överflöd av snillrikt utformade sittplatser, trädplanteringar, murar och armaturer.

Bilden är från centrala Belgrad. En ödetomt i ett tätt trafikerat område fått ny skepnad med en stor plantering och en stensatt, delvis sluttande yta med bänkar och träd.

Enligt arkitekterna var målet för projektet att skapa ett tillgängligt, öppet och inbjudande rum med plats för olika aktiviteter som second hand-marknader eller mobila gatukök.

Den kritiskt sinnade betraktaren undrar möjligen var de tilltänkta marknadsstånden ska placeras bland den inte obetydliga mängd av träd och lyktstolpar som fördelats ut över hela den hårdgjorda ytan.

Utformningen av platsen skvallrar om både höga ambitioner och rädsla. En rädsla för tomrummet och brist på innehåll.

På samma sätt som lekande barn och cyklister används i visualiseringar av planerade stadsbyggnadsprojekt, kan högst reella parkbänkar, belysningsstolpar och växtbäddar användas för att skapa bilden av en plats om sjuder av liv och rörelse, även om verkligheten är den motsatta.

På Brahegatan, inte långt från vårt kontor, ligger ett fint litet bostadshus signerat den dansk-svenske arkitekten Hack Kampman (1913-2005). En arkitekt vars namn kanske är okänt för många men som har många anmärkningsvärda hus på sitt CV. Bland annat Einar Mattssons nyrenoverade gula kopparklädda tegelhus vid Slussen, Haga Forum vid Norrtull och det brunkaklade ”Strindbergshuset” vid Karlaplan. I Stockholm stod han även för ritningarna till Hagsätra och Vårberg centrum och ombyggnaden av Foresta på 50-talet.

Han är släkt, men ej att förväxla, med den Hack Kampmann (1856-1920) som ritat politigården i Köpenhamn.

Det lilla huset i fråga är från 1955 är 16 meter brett och har två spegelvända treor på varje våningsplan. Fasaden är putsad med lätt indragna fönsterpartier och känns väldigt nätt och lite lyxigt, trots sin enkelhet. Jag har haft turen att få komma in i en av lägenheterna, och kan intyga att de är riktigt tjusiga inuti. Den stora hallen mellan rummen är stor nog att vara funktionell. Den får in ljus från två håll, dels genom en tom öppning till vardagsrummet och glasdörrar in i matrummet, vilket gör att den sociala delen av lägenheten flyter ihop till ett, och sovrummen, trots att de ligger precis invid de andra rummen, försvinner i skugga och känns privata. Det stora vardagsrummet stjäl showen från de andra rummen och förtjänar ett första pris i kategorin ”bra dimensionerade vardagsrum för fest och vardag”.

Gå förbi om ni är i krokarna!

När en medborgare av någon anledning blir utan bostad hamnar ansvaret på kommunerna. Det innebär inte bara förstörda liv, utan också höga kostnader för kommunernas skattebetalare.

För socialtjänsten, som har ansvaret för frågan, innebär det höga kostnader när de för att förhindra att familjer hamnar på gatan måste betala för vandrarhem, vilket Uppdrag Granskning kunde berätta häromveckan.

Samtidigt är det en bra affär att bygga bostäder i de kommuner där det är brist på bostäder. Om kommunerna bara kunde upplåta mark för nya hus vars lägenheter skulle kunna användas för att bekämpa hemlösheten skulle det innebära färre hemlösa, lägre kostnader och en god investering för byggherren.

Andersson Arfwesdson arbetar med flera byggherrar som gärna skulle bygga överkomliga bostäder, helt eller delvis för ändamålet, bara de får köpa mark av kommunen. Villkoret är att det inte är baracker eller snabbt uppförda fuskbyggen, utan gedigna, hållbara hus med lång avskrivningstid.

Här är ett exempel på ett hus med 31 lägenheter, hälften två rum och kök på 52 m², hälften ett rum och kök på 34 m². Huset är tänkt att byggas på oexploaterad mark i villaområden. Det är därför bara fyra våningar högt. Varje våning innehåller dock åtta lägenheter, entréplanet sju, så trots det innehåller huset 31 lägenheter.

Vi har som exempel lagt in huset på Sågverksgatan i Stureby där staden tidigare planerade att bygga fler bostäder. Något som sedan stoppades av det grönblå styret: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/gronblatt-stopp-for-78-billiga-hyresratter-i-stureby

Att bo i huset är inte gratis, men för de lägenheter som hyrs av kommunen är priset mycket lägre än kortsiktiga lösningar som vandrarhem eller baracker. De som själva kan betala hyran men helt enkelt inte hittar någon annan bostad bor där som vanliga hyresgäster. Lägenheterna är så bra att de kan hyras ut på den normala hyresmarknaden om behovet minskar, varför risken för byggherren är minimal.