21 juli 1937 ansökte byggmästaren Olof Kilgren om bygglov för ett bostadshus på Södermalm i Stockholm. Det beviljades. 1939 kunde huset, Bondegatan 28,  slutbesiktigas. Det ligger där än idag.

Det ser inte så märkvärdigt ut. Ganska alldaglig funkis med drag av kvardröjande klassicism ritat av arkitekten Gustav Laurelius. Men på ett sätt är det speciellt. Enligt Henrik Nerlund, som forskar i saken, är det ett av de sista husen som byggdes enligt Lindhagenplanen.

Lindhagenplanen var egentligen tre stadsplaner. En för Norrmalm, en för Kungsholmen och en för Söder. De togs fram i slutet av 1870-talet med justitierådet Albert Lindhagen som pådrivande kraft. Planen för Södermalm fastställdes av Kungl. Majt. 13 april 1880, 57 år innan huset på Bondegatan fick bygglov.

Arbetet med att ta fram nya stadsplaner som skulle ersätta Lindhagenplanen pågick dock. Mindre än ett halvår efter att bygglovet beviljats faställdes ny stadsplan för kvarteret. Den gäller fortfarande för större delen av kvarteret.

På trettiotalet fanns alltså tomter med färdig stadsplan som staden sålde till den som ville bygga bostäder. Så är det inte i dagens Stockholm. Sedan länge kräver varje nytt projekt en ny detaljplan, som det numera heter. Innan byggherren kan söka bygglov måste den tas fram, gå på samråd, granskas och antas innan den vinner laga kraft. Ofta överklagas den dessutom. Vår erfarenhet är att det tar omkring tio år från ansökan om mark till färdigt hus. Om byggtakten är låg är det inte så konstigt.

Går vi över kommungränsen till Järfälla hittar vi ett annat sätt att planlägga. I Barkarbystaden har Järfälla kommun tagit fram stora detaljplaner för tusentals bostäder, utan inblandning av byggherrar. Den som vill bygga kan få markanvisning av kommunen kan direkt börja arbeta med att ta fram bygglovsansökan. Från kontakt med kommunen till bygglov kan det ta ett drygt år. Iallfall när vi varit med.

Just nu byggs dock inte så mycket i Barkarbystaden. Kommunen vill ha bostadsrätter, och köpare beredda att betala tillräckligt för att göra det till en bra affär lyser med sin frånvaro. Men Lindhagenplanen byggdes inte heller i ett nafs. Den räckte i 57 år.

Kommer Barkarbystaden att ta 57 år att bygga? Kanske, om Järfälla kommun insisterar på bostadsrätter, snabbare, om de går med på hyresrätter. Men just det är poängen: det kommer att finnas tomter att bygga bostäder på under många år framöver. Finns det hugade byggherrar finns det mark i Barkarbystaden, och precis som med Lindhagenplanen är det som krävs – förutom kapital att bygga för, förstås – bara ett avtal med kommunen och ett beviljat bygglov. Vi kan kalla det planberedskap.

Men, säger ni, vi har hört att det finns massor med klara detaljplaner i Stockholms stad som inte är bebyggda! Det är väl samma sak här?

Problemet är att detaljplaner i Stockholm, tack vare sättet de tas fram, blir skräddarsydda för ett visst hus ritat av en viss arkitekt åt just den byggherre som bekostat planarbetet. Om denne inte vill eller kan börja bygga när planen är klar är det svårt att hitta någon annan som vill bygga exakt samma hus. Och den som betalat planarbetet, vill den att någon annan bygger huset?

För att planberedskap skall fungera måste planer vara allmängiltiga. Olika byggherrar måste kunna bygga olika sorters hus på samma tomt. Annars är det inte planberedskap. Då är det något annat.