”Här bor en miljon, säg hör de den ton som Stockholm nu spelar för dem” skrev Beppe Wolgers, och Monica Zetterlund sjöng, i ”Sakta vi gå genom stan” 1961.
Då var det var en sanning med modifikation. Det var faktiskt bara 800 000 som bodde i Stockholms stad, och för att komma upp i en miljon behövde man räkna in kranskommunerna. Därefter minskade faktiskt befolkningen i Stockholms stad. 1981 var vi 150 000 färre än tjugo år tidigare.
Sedan vände det och stadens befolkning har vuxit stadigt sedan dess, år efter år. Nu har vi till slut blivit en miljon. Den 1 november förra året var vi 999 896, vilket innebär att miljonstrecket passerades någn gång innan jul. Av alla som bor i Sverige har var tionde sitt hem här, i landets största kommun.
Vi blir dock inte fler i samma takt som tidigare. Mellan 2008 och 2014 växte staden med över 15 000 invånare per år. Det här decenniet har befolkningsökningen som bäst varit uppe i strax över 5 000. Men inte ett enda år de senaste fyrtiofem åren har befolkningen i Stockholms stad minskat.
Har vi då lyckats bygga ut staden i samma takt som vi blivit fler? På 1980-talet gick det bra, men efter finanskrisen i början av nittiotalet kom bostadsbyggandet inte upp i den takt som hade krävts. 1992 gick det 572 bostäder på tusen invånare. 2014 var det 507. Det kanske inte låter katastrofalt, men det innebär att det fattades 60 000 bostäder för att komma upp i 1992 års nivå.
Efter 2014 ökade takten i bostadsbyggandet, och nu går det 525 bostäder på tusen ivånare. Det innebär dock att det fortfarande fattas nästan 50 000 bostäder för att uppnå en bostadsförsörjning på 1992 års nivå.
Det innebär att hushåll inte har de bostadsytor de behöver, unga vuxna inte kan flytta hemifrån, par som vill separera tvingas fortsätta bo ihop och att fler är strukturellt hemlösa, det vill säga saknar egen bostad för att de helt enkelt inte har råd.
Är det rimligt att vår boendestandarden sjunker, trots den ekonomisk tillväxt vi haft de senaste trettio åren? Och när det är så, är det rimligt att hävda att vi inte skall bygga bostäder i samma takt som tidigare? Är det OK att misslyckas med våra mål för bostadsbyggandet, eller rent av överge dem för att istället bygga småhus till de som har råd med det? Vill vi inte att Stockholm skall växa?
Vi hälsar en ny besättningsmedlem välkommen ombord. Han heter Alexander Stille, född på Södermalm i Stockholm och uppvuxen i Bromma. Han började sin arkitektutbildning 2019 vid Arkitekthögskolan i Umeå, och har även gjort utbytestermin vid Politecnico di Milano i Italien. Han tog sin arkitektexamen i juni 2025 från Umeå universitet.
Alexander har tidigare praktiserat hos LINK Arkitektur i Umeå, Liljewall Arkitekter i Göteborg och Gottlieb Paludan Architects i Köpenhamn innan han började hos oss. Och undrar ni om han är släkt med arkitekten Arvid Stille som gjort stadsplaner för Gärdet i Stockholm så är svaret ja!
I Stockholms stad har det länge rått enighet kring målen för bostadsbyggandet mellan blocken, vilket innebär 7 000 nya bostäder om året de närmaste tio åren. Men under den här mandatperioden har bostadsbyggandet i Stockholms stad havererat. 2025 blev det mindre än en tredjedel, omkring 2 500.
2026 är valår. I Stockholms stad är bostadsfrågan viktig för väljarna. Att oppostionen i stadshuset ställer majoriteten till svars för misslyckandet borde vara givet. Men Christofer Fjellner, gruppledare för Moderaterna som är det största oppositionspartiet, har gått ut med att de vill skrota bostadsmålet och bygga färre bostäder.
Han följer de sina partikamrater från förorterna Lidingö och Danderyd i spåren. De har tydligt deklarerat att de minsann inte tänker bygga några bostäder, och framförallt inga flerbostadshus, eller ”miljonprogram” som de säger.
Att moderater på Lidingö och i Danderyd inte vill bygga bostäder har sina skäl. Av hushållen i Danderyd är 66% villaägare, på Lidingö 47%. Hushållen i Danderyd har landets högst inkomster, Lidingö ligger på plats femton. Släppa in kreti och pleti över kommungränsen är inte populärt. När Moderaterna, som nästan alltid styr i dessa kommuner, vill bygga bostäder tappar de röster till partier som lovar stoppa dem. Så länge ingen tvingar dem att leva upp till lagen om bostadsförsörjning är det enklaste att säga nej till allt byggande.
Så är det inte i Stockholms stad. Här bor bara 14% av hushållen i villor och radhus. Fyra femtedelar bor i flerbostadshus, varav en tredjedel i hyresrätt. Hushållens inkomster är lägre, men invånarna desto fler. Av alla i Sverige bor en tiondel i Stockholms stad. Det är också här bostadsbristen är störst.
Att försöka driva samma politik i Stockholms stad som i de välbärgade villaförorterna verkar med andra ord inte så begåvat. Inte heller är det en smart politik i regionen. Det är inte Danderyds eller Lidingös näringsliv som skapar den ekonomiska tillväxt som gör villaägarna rika. Lidingö har inte mycket till näringsliv överhuvudtaget. Danderyd har visserligen en stor arbetsplats, Danderyds sjukhus, men näringsliv och arbetsplatser finns på annat håll. Stockholms stad, Solna, Södertälje och Huddinge står tillsammans för sjuttio procent av alla arbetsplatser i länet.
Bostadsbristen gör att invånarna flyttar från länet. vilket hotar den ekonomiska utvecklingen. De senaste fyra åren har länet tappat 20 000 invånare genom utflyttning till andra län. De tar sin köpkraft och sina skattepengar någon annan stans. Arbetskraft saknas och antalet sökande till våra lärosäten minskar.
Att hindra Stockholm från att växa gör hela StorStockholm fattigare, även de som bor i välbärgade villaförorter. Och att tvinga väljare att flytta till andra län belönas knappast med fler mandat i stadshuset. Snarare garanterar det en fortsatt rödgrön majoritet. Frågan är om den kommer att lyckas bättre med bostadsbyggandet nästa mandatperiod om de får förnyat förtoende i höst.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
