Ingen som var på stadsarkitektdagen som Stadsarkitektföreningen arrangerade i Stockholm den andra oktober kunde undgå att märka det stora engagemanget för arkitekturen. Stadsarkitekter från Luleå i norr till Vellinge i söder diskuterade livligt hur nivån på arkitekturen i deras kommuner skulle höjas. Hur se till att de ambitiösa byggherrarna får bygga, hur se till att de använder duktiga arkitekter, hur skapa en bra dialog som främjar god arkitektur, hur skapa arkitektur med hjälp av detaljplaner?
Samtidigt var frustrationen påtaglig. Den är lätt att förstå. En planprocess, från start till färdig byggnad, kan lätt ta tio år. Oavsett hur höga ambitioner de som är med i början har och hur bra dialogen är hinner de som deltar i processen bytas ut under resans gång. Politiska majoriteter kan växla, tjänstemän byter jobb, går i pension eller försvinner på föräldraledighet vid kritiska tidpunkter. Byggherrens tjänstemän byts ut av samma skäl, och dessutom kan byggherren gå i konkurs, bli uppköpt eller sälja projektet. Förutsättningarna kan ändras på grund av konjunkturen så att planen blir ogenomförbar.
Att skapa arkitektur med detaljplaner är som att lägga pussel iförd boxhandskar. De är ett otympligt verktyg, och Plan- och Bygglagen ger knappast stöd för styrning på den nivå som diskuteras under planprocessens många och långa möten. Detaljplaner ger förutsättningar för arkitekturen, men kan inte skapa den. Det kan bara byggherren, arkitekten, entreprenören och de som är direkt inblandade i bygget göra.
Men det finns något minst lika viktigt som enbart kommunen bestämmer över: stadsrummet. Kommunerna har planmonopolet. Ingen annan får bestämma hur höga, breda och långa planens byggrätter skall vara, och hur de skall hänga samman. Och det är viktigare än husens arkitektur.
Vill ni ha ett tydligt exempel? Ta Kungsgatan i Stockholm. Där samsas hus från vitt skilda epoker, med vitt skilda uttryck. Från jugend i hörnet Norrlandsgatan via tjugotalsklassicism med kvardröjande nationalromantiska eller sekelskiftesbarocka drag och funkis till sextiotalsmodernism i hörnet av Sveavägen. Sällan reflekterar någon över de enskilda byggnadernas disparata arkitektur. Planen samordnar deras höjd och placering till ett sammanhållet rum med Kungstornen som fondmotiv från bägge håll.
Det finns många exempel. Kungsportavenyn i Göteborg från samma tid, eller Karlaplan i Stockholm. Husen är tillkomna under vitt skilda epoker, men förenade i sammanhållna stadsrum genom en tydlig plan.
Trots det har stadsrummet, planmyndighetens viktigaste sätt att skapa bättre städer, hamnat i skymundan. Fokus har hamnat på de enskilda husens arkitektur. Det kommunen inte kan styra, hur gärna den än vill.
Den kommun som önskar arkitektur på hög nivå kan naturligtvis kan få det – i sitt eget byggande. När kommunen är byggherre, vare sig det gäller nya kommunhus, sporthallar eller förskolor, har den alla möjligheter att visa upp sina ambitioner på området. Men när det gäller hus som byggs av enskilda byggherrar är det inte arkitekturen kommunen styr över utan stadsrummet.
Och det är viktigare.
Bild: Kungsgatan i Stockholm
External comments notice: You may need to sign in to the external service to view or post comments.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
