14 oktober 2026

Trots att bostadsfrågan är den enda fråga som fällt en regering de senste 35 åren var den i stort sett frånvarande i valrörelsen. Undantaget var TV4:s partiledardebatt. Där ägnades faktiskt de första tjugo minutrarna bostadsfrågan.

Budskapet från Jimmie Åkesson, Ebba Busch, Ulf Kristersson och Magdalena Andersson var samstämmigt: det vi behöver bygga är småhus. Fler skall få njuta av villa, vovve och Volvo, och naturligtvis studsmatta på gräsmattan.

Småhus är den officiella benämningen på enbostadshus och parhus. De har en stor fördel: medborgarna kan bygga dem själva. Ju fler som vill vara med och bygga bostäder, desto bättre. De som vill och har resurser ska inte hindras från att bygga egna hus.

För att det ska vara möjligt måste kommunerna se till att ha planlagd mark att erbjuda alla som själva vill bygga sina hem. Det ska finnas detaljplanerad mark och tomter längs gator med VA-anslutning till alla som vill bygga, och gärna en välordnad kommunal tomtkö.

Vi på Andersson Arfwedson har ritat många friliggande enbostadshus, det vi med ett lån från italienskan kallar en villa. Här är några exempel.

Men det vi kanske framförallt förknippas med och fått priser för är våra radstående enbostadshus, det som kallas stadsradhus. Jämfört med de friliggande enbostadshusen ger de högre markutnyttjande, möjlighet att skapa sammanhållna gaturum och en befolkningstäthet som är mer förenlig med kollektivtrafikförsörjning och rimligt serviceutbud. En utmärkt form av enbostadshus.

Men är det politikens ansvar att se till att alla har ett eget hus? Partiledaredebatten i TV4 gav intrycket att det finns ett brett samförstånd kring att det är så.

Det är fel.

I regeringsformen finns det allmännas ansvar klart och tydligt formulerat: det allmänna skall trygga den enskildes rätt till en bostad. Inte till en villa, inte till ett radhus, utan till en bostad. Kommunerna skall se till att det finns detaljplaner för att göra det, och har de mark att planera kan de också stå för försäljningen. Men ansvaret för att de byggs är marknadens, inte kommunens.

Finns det grupper som har resurserna att bygga egna hus finns det säkerligen markägare som vill sälja mark, exploatörer som kan driva projekt, trähustillverkare som levererar hus och byggfirmor som kan bygga dem. Att ordna det är dock inte politikens sak. Enbostadshusen är marknadens ansvar. Det allmännas ansvar är, det står klart och tydligt i grundlagen, att se till att alla har tak över huvudet.

Samhällets ansvar är inte att bygga bostäder för de som redan idag kan hävda sig på marknaden, det är att se till att det finns bostäder till de som saknar den möjligheten. De som har kapital eller kan låna klarar sig. Det är bostäder till de som inte har det som behövs. Det betyder förstås hyresrätter.

Det är hyresrätter som behövs, men det är inte politikerna som vet hur de ska byggas. Det är vi arkitekter som måste tänka igenom hur vi bygger dem. De måste byggas hållbart, med litet klimatavtryck och rimliga kostnader. Vi måste förstås göra det i samarbete med byggherrar och ingenjörer, men vi kan inte lämna över ansvaret till dem. Det är vårt ansvar som arkitekter att hitta lösningar för de hus vi behöver.

Vårt förslag till hållbart byggande av hyresrätter hittar du här.