En bra stadsplan är A och O

KDs stadshuspolitiker Nike Örbrink avfärdar förslaget till nytt höghus vid Odenplan med orden ”-jag tror inte någon åker till Stockholm för att fotografera Läkarhuset och lägga ut det på Instagram.”. (DN 8 november 2024)

Det är en tidstypisk nivå på diskussionen om arkitektur. Det handlar inte om arkitektur, utan om fotografi, bilder. Idag bygger diskussionen kring arkitektur dessutom på missuppfattningen att politiken bestämmer över arkitekturen. Så är det inte. Plan- och bygglagen ger helt enkelt inte politiken den möjligheten. När kommunen själv är byggherre kan den förstås styra över arkitekturen, men om byggherren är någon annan än kommunen blir den en avspegling av byggherrens ambitioner och ambitionerna hos de som byggherren anlitat för att rita och bygga.

Något som kommunen däremot styr över är stadsbyggandet. Var husen ligger, hur höga, breda och långa de är, vad de får användas till och hur de förhåller sig till den allmänna platsen. Att styra det genom detaljplaner är kommunens privilegium.

Stadsbyggande handlar inte om att bestämma över husens utseende, utan om att skapa stadsrum.

Det finns många exempel här i stan på hur fint det kan bli, från Tyska Brunnsplan till Hammarby Allé, från Karlavägen till Årsta Centrum. När det blir lyckat är det få som har invändningar mot arkitekturen. Tvärtom: ett lyckat stadsrum kan lyfta alldaglig arkitektur till något fantastiskt, och få mindre lyckad arkitektur att framstå som fullt godtagbar.

Det är det som är stadsbyggandets hemlighet: om planen är bra men arkitekturen dålig blir resultatet ändå bra. Men om planen är dålig blir resultatet alltid dåligt, hur bra arkitekturen än är.

Utdrag ur anförande av Ola vid Skönhetsrådets seminarium om arkitekturdebatten, 11/11-2024