april 2020

Det är ljust och husen skyms inte av trädens bladverk. Gatorna är folktomma, så det är säkert ur smittskyddssynpunkt. Perfekt för att upptäcka nya hus, eller se de du gått förbi i åratal med nya ögon. Det här huset, till exempel. Stockholms smalaste funkishus?

Det ligger på Iverssonsgatan 3, mellan Humlegården och Birger jarlsgatan. Tomten är bara 163 kvadratmeter, mindre än en villatomt, och bredden mot gatan inte mycket mer 10 meter. Husdjupet är tretton meter, som en större villa, men huset är sex våningar högt, källare och vind oräknade.På varje våning ligger två lägenheter om två rum och kök, den ena på 55, den andra på 52 kvadratmeter. Alla lägenheter har hall med öppen spis. Undantaget är entréplanet där ena lägenheten är en etta och saknar öppen spis.
Huset ritades 1939 av Erik Wåhlin (1906-1984) och Nils Hjelm (1908-1970) och byggdes av K Kristiansen för fastighets AB Trojenborg 12 U.P.A. Tolv lägenheter på 136 kvadratmeter tomt, och fina är de!
Någon sorts rekord, åtminstone i Stockholm?
Vill du ha mer inspiration för att titta på hus? Vi rekommenderar timbernbricks eller ravjagarn på Instagram.

Just nu, när färre människor än vanligt rör sig i stadens offentliga rum, är det lätt att drabbas av den speciella känsla som infinner sig på folktomma platser mitt i tätbebyggda områden.

Kanske är det rädslan för ödslighet som gör att dagens torg så ofta begåvas med ett överflöd av snillrikt utformade sittplatser, trädplanteringar, murar och armaturer.

Bilden är från centrala Belgrad. En ödetomt i ett tätt trafikerat område fått ny skepnad med en stor plantering och en stensatt, delvis sluttande yta med bänkar och träd.

Enligt arkitekterna var målet för projektet att skapa ett tillgängligt, öppet och inbjudande rum med plats för olika aktiviteter som second hand-marknader eller mobila gatukök.

Den kritiskt sinnade betraktaren undrar möjligen var de tilltänkta marknadsstånden ska placeras bland den inte obetydliga mängd av träd och lyktstolpar som fördelats ut över hela den hårdgjorda ytan.

Utformningen av platsen skvallrar om både höga ambitioner och rädsla. En rädsla för tomrummet och brist på innehåll.

På samma sätt som lekande barn och cyklister används i visualiseringar av planerade stadsbyggnadsprojekt, kan högst reella parkbänkar, belysningsstolpar och växtbäddar användas för att skapa bilden av en plats om sjuder av liv och rörelse, även om verkligheten är den motsatta.