Det är ljust och husen skyms inte av trädens bladverk. Gatorna är folktomma, så det är säkert ur smittskyddssynpunkt. Perfekt för att upptäcka nya hus, eller se de du gått förbi i åratal med nya ögon. Det här huset, till exempel. Stockholms smalaste funkishus?

Det ligger på Iverssonsgatan 3, mellan Humlegården och Birger jarlsgatan. Tomten är bara 163 kvadratmeter, mindre än en villatomt, och bredden mot gatan inte mycket mer 10 meter. Husdjupet är tretton meter, som en större villa, men huset är sex våningar högt, källare och vind oräknade.På varje våning ligger två lägenheter om två rum och kök, den ena på 55, den andra på 52 kvadratmeter. Alla lägenheter har hall med öppen spis. Undantaget är entréplanet där ena lägenheten är en etta och saknar öppen spis.
Huset ritades 1939 av Erik Wåhlin (1906-1984) och Nils Hjelm (1908-1970) och byggdes av K Kristiansen för fastighets AB Trojenborg 12 U.P.A. Tolv lägenheter på 136 kvadratmeter tomt, och fina är de!
Någon sorts rekord, åtminstone i Stockholm?
Vill du ha mer inspiration för att titta på hus? Vi rekommenderar timbernbricks eller ravjagarn på Instagram.

Just nu, när färre människor än vanligt rör sig i stadens offentliga rum, är det lätt att drabbas av den speciella känsla som infinner sig på folktomma platser mitt i tätbebyggda områden.

Kanske är det rädslan för ödslighet som gör att dagens torg så ofta begåvas med ett överflöd av snillrikt utformade sittplatser, trädplanteringar, murar och armaturer.

Bilden är från centrala Belgrad. En ödetomt i ett tätt trafikerat område fått ny skepnad med en stor plantering och en stensatt, delvis sluttande yta med bänkar och träd.

Enligt arkitekterna var målet för projektet att skapa ett tillgängligt, öppet och inbjudande rum med plats för olika aktiviteter som second hand-marknader eller mobila gatukök.

Den kritiskt sinnade betraktaren undrar möjligen var de tilltänkta marknadsstånden ska placeras bland den inte obetydliga mängd av träd och lyktstolpar som fördelats ut över hela den hårdgjorda ytan.

Utformningen av platsen skvallrar om både höga ambitioner och rädsla. En rädsla för tomrummet och brist på innehåll.

På samma sätt som lekande barn och cyklister används i visualiseringar av planerade stadsbyggnadsprojekt, kan högst reella parkbänkar, belysningsstolpar och växtbäddar användas för att skapa bilden av en plats om sjuder av liv och rörelse, även om verkligheten är den motsatta.

På Brahegatan, inte långt från vårt kontor, ligger ett fint litet bostadshus signerat den dansk-svenske arkitekten Hack Kampman (1913-2005). En arkitekt vars namn kanske är okänt för många men som har många anmärkningsvärda hus på sitt CV. Bland annat Einar Mattssons nyrenoverade gula kopparklädda tegelhus vid Slussen, Haga Forum vid Norrtull och det brunkaklade ”Strindbergshuset” vid Karlaplan. I Stockholm stod han även för ritningarna till Hagsätra och Vårberg centrum och ombyggnaden av Foresta på 50-talet.

Han är släkt, men ej att förväxla, med den Hack Kampmann (1856-1920) som ritat politigården i Köpenhamn.

Det lilla huset i fråga är från 1955 är 16 meter brett och har två spegelvända treor på varje våningsplan. Fasaden är putsad med lätt indragna fönsterpartier och känns väldigt nätt och lite lyxigt, trots sin enkelhet. Jag har haft turen att få komma in i en av lägenheterna, och kan intyga att de är riktigt tjusiga inuti. Den stora hallen mellan rummen är stor nog att vara funktionell. Den får in ljus från två håll, dels genom en tom öppning till vardagsrummet och glasdörrar in i matrummet, vilket gör att den sociala delen av lägenheten flyter ihop till ett, och sovrummen, trots att de ligger precis invid de andra rummen, försvinner i skugga och känns privata. Det stora vardagsrummet stjäl showen från de andra rummen och förtjänar ett första pris i kategorin ”bra dimensionerade vardagsrum för fest och vardag”.

Gå förbi om ni är i krokarna!