maj 2020 - Andersson Arfwedson

maj 2020

Hus söker ägare

Nu ligger våra enbostadshus i Norra Djurgårdsstaden uppe till försäljning hos ESNY.

Det känns olämpligt att ge uppmaningen ”kom och köp!” om två lyxobjekt som dessa hus onekligen är, men vi hoppas att bostäderna finner varsin lycklig ägare och att ni, precis som vi, tycker att husen är ett trevligt inslag på Bobergsgatan.

Logga in på Facebook för att kommentera och se andras kommentarer.

Hus söker ägare Läs mer

Kontorslandskapet som smitthärd.

Det öppna kontoret där alla från vaktmästare till VD sitter i ett hav av skrivbord och dataskärmar har aldrig varit populärt bland de av oss som gillar att få något gjort. Dess enda vän har väl när kritan kommer omkring varit de som räknar på lokalkostnad per anställd. Nu har dock ytterligare en varm vän gett sig tillkänna: virus. 

Därför ekar det nu tomt i kontorlandskapen, ett av smittskyddets värsta fiender. Många, kanske de flesta av oss, sitter hemma istället. Det har visat sig fungera över förväntan. Och även när coronakrisen är över kommer gamla bekanta som flunsan och vinterkräksjukan att fortsätta trivas i de öppna landskapen. Och om kontorslandskapet vårdas i respirator ligger en typ av arbetsplats på dödsbädden: det flexibla kontoret. De som inte har en fast arbetsplats, utan bara ett skåp med en dator, varför skall de överhuvudtaget gå till jobbet på morgonen? Det verkar ju fungera över all förväntan att sitta hemma framför datorn och ha möten via videolänk. 
Kommer vi att fortsätta arbeta hemifrån? Historiskt sett är ju arbetsplatsen ett tämligen nytt fenomen. Innan industrialismen arbetade de flesta hemifrån. Bonden och hans husfolk bodde och arbetade på sin gård, Hantverkaren hade både familj och verkstad med gesäller och lärlingar i sitt hus i staden. Prästerna bodde visserligen inte i kyrkan, men i prästgården strax intill, och adeln hade sina säterier där alla från förvaltare till statare bodde och levde av jorden, på ett eller annat sätt. Det var fabriken som skilde hemmet och arbetsplatsen åt, först för industriproletariatet och sedan för alla. Den epoken kanske är över? 
Knappast troligt. Det ställer större krav på nit och redlighet än vad de flesta kan uppbringa. Den som levt i ett hushåll där någon medlem under längre tid arbetat hemifrån vet att det inte funkar i längden. Te- och kaffemuggarna tornar upp sig i diskhon och det är lätt att pyjamas eller morgonrock blir arbetskläder. För den som är trångbodd eller saknar fast adress är det knappast ens ett alternativ.

Så hur skall kontoret se ut, post corona? Det behöver vi nog fundera vidare på. Vi ber att få återkomma i frågan!

Logga in på Facebook för att kommentera och se andras kommentarer.

Kontorslandskapet som smitthärd. Läs mer


Missa inget!

Prenumerera på nyheter, tips och information från oss. Direkt till din e-post.