I svensk arkitektur sätts ofta likhetstecken mellan kvantitet och kvalitet. Det är en inställning vi har svårt att förstå. Ingenting är så litet att det inte behöver göras med omsorg.
Att få en kokvrå i en funkislägenhet i Fredhäll att bli prydlig och väl fungerande kräver minst lika mycket omsorg som ett stort kök. Här har vi fått in allt som behövs på 1,8 gånger 1,8 meter: gasspis, elugn, köksfläkt, disklåda, utslagsvask, kökslådor och kylskåp med frysfack (till vänster om utslagsvasken).
Materialen är tre: marmor på golv och över diskbänken, rostfritt i spis, diskbänk och handtag, skåp och köksfläkt i vitlack. För bygget svarade Daniel Thorngren.
Sveriges järnvägsnät visas med gula linjer och stationer med persontrafik med en smiley. För hög upplösning se bifogad pdf i inlägget.
Det är mycket snack om att undvika flygresor på grund av klimatpåverkan, men alternativen kan verka långt borta. Sverigeförhandlingen om höghastighetstågen har hamnat i en diskussion om kostnaderna, som är så höga – siffran 230 miljarder har nämnts – att det kommer att dröja till 2095 innan det är klart om den finansieras via statsbudgeten. Det är 77 år dit.
Men det klimatsmarta sättet att resa har funnits länge i Sverige. Frågan är varför det inte används. Järnvägsnätet i Sverige var i stort sett färdigbyggt för åttio år sedan, 1937. Faktum är att det fortfarande knyter ihop i princip alla städer i Sverige. Av Sveriges drygt tio miljoner invånare bor drygt hälften, fem och en halv miljon, i de 97 tätorter som har mer än tiotusen invånare. Av dessa tätorter har alla utom åtta järnväg. Och det är alltså tätorter vi talar om, inte kommuner. Många av dessa tätorterna är små, så små att de flesta i dem bor inom gångavstånd från stationen. De som är större har lokal kollektivtrafik. En stor del av våra inrikesresor skulle alltså kunna ske med tåg, och av den dryga hälft av oss i Sverige som bor i dessa tätorter skulle inte behöva bil – om järnvägsnätet trafikerades på ett bättre sätt. Idag saknar stora delar av järnvägsnätet passagerartrafik, till exempel har inlandsbanans 128 mil järnväg bara passagerartrafik säsongsvis på mindre sträckor. Vad skulle det kosta att ordna ett fossilfritt alternativ till bil och flyg för de allra flesta resor, för en majoritet av oss i Sverige? Och hur lång tid skulle det ta att ordna? En sak är säker: det skulle bli långt billigare och kunna ordnas på bråkdelen av den tid vi kommer att få vänta på höghastighetstågen. Mer info om dagens järnvägsnät hittar ni här.
Det finns förstås anledningar att vi driver arkitektkontor i Stockholm, inte någon annan stans. Men på allt fler områden framstår Malmö som en överlägset.
Det går att få tag på en bostad, till exempel. Faktum är att fler anställda hos oss har lägenheter i Malmö än i Stockholm. Två har lägenheter i Malmö, en lägenhet i Göteborg. Igår firade vi att den förste av våra anställda lyckats skaffat sig egen lägenhet i Stockholm. Ingen annan av våra sammanlagt sju anställda har under de fyra och ett halvt år som vi drivit kontoret lyckats med det. Det finns även annat som är bättre i Malmö. Det finns affärer det går att köpa saker i mitt i stan, inte bara flagship stores som i praktiken bara är showrooms. Och när man går omkring i Malmö är det som om Stockholms alla invånare hade haft ett gemensam stad att dela på, istället för att leva insorterade i olika förorter. Tänk om vi hade det… Allt detta gör att vi gillar Malmö. Plus en timme mer dagsljus på annandag jul.
