26 januari 2018

Det är mycket snack om att undvika flygresor på grund av klimatpåverkan, men alternativen kan verka långt borta. Sverigeförhandlingen om höghastighetstågen har hamnat i en diskussion om kostnaderna, som är så höga – siffran 230 miljarder har nämnts – att det kommer att dröja till 2095 innan det är klart om den finansieras via statsbudgeten. Det är 77 år dit.

Men det klimatsmarta sättet att resa har funnits länge i Sverige. Frågan är varför det inte används. Järnvägsnätet i Sverige var i stort sett färdigbyggt för åttio år sedan, 1937. Faktum är att det fortfarande knyter ihop i princip alla städer i Sverige. 
Av Sveriges drygt tio miljoner invånare bor drygt hälften, fem och en halv miljon, i de 97 tätorter som har mer än tiotusen invånare. Av dessa tätorter har alla utom åtta järnväg.
Och det är alltså tätorter vi talar om, inte kommuner. Många av dessa tätorterna är små, så små att de flesta i dem bor inom gångavstånd från stationen. De som är större har lokal kollektivtrafik. En stor del av våra inrikesresor skulle alltså kunna ske med tåg, och av den dryga hälft av oss i Sverige som bor i dessa tätorter skulle inte behöva bil – om järnvägsnätet trafikerades på ett bättre sätt.
Idag saknar stora delar av järnvägsnätet passagerartrafik, till exempel har inlandsbanans 128 mil järnväg bara passagerartrafik säsongsvis på mindre sträckor.
Vad skulle det kosta att ordna ett fossilfritt alternativ till bil och flyg för de allra flesta resor, för en majoritet av oss i Sverige? Och hur lång tid skulle det ta att ordna?
En sak är säker: det skulle bli långt billigare och kunna ordnas på bråkdelen av den tid vi kommer att få vänta på höghastighetstågen.
Mer info om dagens järnvägsnät hittar ni här.