Du som äger en villatomt i ett tättbebyggt område har med stor sannolikhet din byggrätt formulerad i en detaljplan. Detaljplanen visar vad, var och hur mycket du får bygga. Detaljplanen hittar du hos kommunen.
Detaljplanens byggrätt kan regleras på lite olika vis. Vanligt är en maximal yta som bygganden får uppta (byggnadsarea eller bruttototalarea), en höjdangivelse (byggnadshöjd, nockhöjd eller ibland totalhöjd), antal våningar samt taklutning.
Dessutom brukar det finnas angivet var på tomten man får bygga eller inte. För att få nyttja den byggrätten krävs en bygglovsansökan.
Men utöver detaljplanen har du ytterligare en byggrätt, bygglovsbefriade åtgärder för en- och tvåbostadshus, som istället finns formulerad i plan- och bygglagen, bl.a. de så kallade Attefallsreglerna.
Attefallsreglerna förhåller sig till en befintlig huvudbyggnad och medger en komplementbyggnad på max 30 m2 (attefallare, attefallshus… kärt barn har många namn), en tillbyggnad som är max 15 m2 och upp till två takkupor. Dessutom får enbostadshus inredas med ytterligare en bostad. Detta får göras även om detaljplanen säger något annat och är bygglovsbefriat. Sen finns såklart undantag. Vanligt är t.ex. att huset eller platsen där det ligger är av kulturhistoriskt intresse och därför släcker ut attefallsreglerna.
Den bygganmälan som krävs för att få nyttja attefallsreglerna är inte väsensskild från ett vanligt bygglov. Precis som i en bygglovsansökan krävs situationsplan, planer, sektion och fasader samt även konstruktionsprinciper. Skillnaden är framförallt att kommun och grannar inte kan ha så mycket att invända på det du gör, så länge du följer lagen. Handläggningstiden är också kortare och avgiften lägre.
Att kombinera de här två byggrätterna har i praktiken visat sig vara svårt, i alla fall när det gäller tillbyggnad och takkupor. Säg att du vill göra en tillbyggnad som är 40 m2, men detaljplanen medger bara att du bygger till 25 m2. I teorin har du då rätt att bygga till ytterligare 15 m2 enligt attefallsreglerna och komma upp i de önskade 40 m2. Men enligt gällande praxis måste den bygglovspliktiga delen först ha ett slutbesked, alltså vara färdigbyggt och godkänt innan bygganmälan för attefallstillbyggnaden kan skickas in. Du behöver alltså i princip bygga klart en yttervägg och ett tak som sedan rivs, för att sedan bygga den bygglovsbefriade delen. Orimligt, dyrt och resursslöseri kan man tycka.
En möjlig lösning skulle kunna vara att använda sig av ett så kallat interimistiskt slutbesked, att byggnadsnämnden kan lämna ett tillfälligt slutbesked på den bygglovspliktiga delen med villkor om att slutföra bygget längre fram. Det här verkar än så länge rätt oprövat och kommunerna hanterar det på lite olika vis. Ingen verkar kunna lova ett interimistiskt slutbesked. Man får helt enkelt ta det när bygget är i den fasen. Svårt att planera med andra ord.
Förhoppningsvis kommer en ny praxis med förtydliganden om detta, men tillsvidare har din villatomt två separata byggrätter med separat hantering och beslutsgång.
En takterrass är pricken över i för den som bor i en vindslägenhet. En möjlighet att komma ut till det där härliga utanför direkt från sin bostad. Sol och himmel, eller om det är högsommarvärme, ljumma vindar in i bostaden.
Att blicka ut över takåsarna är säkert mångas dröm och vi har hjälpt många att förverkliga den drömmen. Mörka kalla vinterdagar är det nästan svårt att tro att det kan bli sommar igen. Men, om fem månader är det midsommar. Det är hög tid att börja planera om du ska hinna få njuta av några sensommarkvällar på din nya takterrass.
För att bygga en takterrass krävs bygglov. I Stockholm finns riktlinjer för hur takterrasser bör utformas, hur stora de får vara och var de får byggas. Generellt brukar det vara svårt att få bygglov för terrasser mot gatusidan, men vi har fått igenom bygglov även mot gatan. In mot gårdssidan är det lättare.
Det finns en hel del att tänka på när det gäller takterrasser. Det är inte raketvetenskap, men det är trots allt husets tak man ger sig på. Det får helt enkelt inte bli läckage, så det kan behöva göras en ordentlig projektering för att säkerställa att det blir en hållbar konstruktion.
Här har vi en hel del erfarenhet, så mycket välkommen att höra av dig om du vill diskutera förutsättningarna i ditt projekt!
Om du har två sorters golvplattor, säg svarta och vita, kan du lägga dem i mönster. Rutor, ränder eller något mer avancerat. Men vill du inte ha ett repeterat mönster krävs en skicklig golvläggare som kan lägga dem slumpartat utan att det ser konstigt ut.
Men om du vill ha ett mönster som inte upprepas, hur gör du då?
Det är ett matematiskt problem som sysselsatt matematiker i många år.
På sextiotalet upptäckte matematikern Robert Berger ett icke upprepande mönster som bestod av 20 426 olika plattor. Sedan lyckades han minska antalet till 104. Men kunde det gå med färre plattor än så?
På sjuttiotalet lyckades nobelpristagaren Roger Penrose hitta ett med enbart två plattor. Men skulle det kunna finnas ett icke upprepande mönster som går att lägga med enbart en platta?
I november lyckades äntligen en pensionerad amatör i England vid namn David Smith hitta det. Hans upptäckt har verifierats och lett till ett nytt matematiskt bevis för aperiodicitet.
Så här ser mönstret ut:
David Smith vill dock inte ta åt sig något av äran för matematiska bevis: ”jag är mer av en bildmänniska”
Det intressanta är att mönstret kan byggas upp av en enkel grundform, en sexhörning delad i sex lika stora delar. Det innebär att om en tillverkare av golvplattor tar fram en keramisk platta med den formen i två olika kulörer kan du använda det till att lägga ett icke repeterande mönster på ditt badrumsgolv. Även om ditt badrum är oändligt stort.
